reference

Imperiet - Blå Himlen Blues. Far min säger att Thåström har inspirerats av solot från "Sympathy for the Devil", och jag är villig att tro honom! Videon är animerad & rätt skum, men lyckas ändå fånga rätt mycket av låten och förstärka den.

Kära dagbok. Börjar bli lite småtrött med alla etiketter som hoppar runt och byter betydelse hela tiden. Inte för att de är betydelselösa eller felaktiga, men för att det verkar som om det finns en vilja inom musiken att sätta etiketter på saker. Vad betyder indie, är det ett självständigt skivbolag eller en musikstil med rötter i pop? Är alternativ pop/rock längre så jäkla alternativ? Och för guds skull, vad har hänt med hårdrock, finns den musikstilen kvar idag?

Inte för att jag vill klaga va.. Men är det inte dags att styra upp detta snart? Annars får vi ungar som sitter på youtube och gnäller på att någon hasplar ur sig fel benämning på sitt favoritband, och därefter följer en diskussion som enbart slutar med att båda inser att man har rätt till sin egen åsikt.

Antingen så inför man ett fascistiskt system där allas iTunes-bibliotek har en låst "genre"-funktion som inte går att ändra, eller så får folk ta och inse att musiken är vad man själv vill att den ska vara, ingen annan pretto-yuppie ska komma och få ändra på det!

peace, love & pitbulls

Det finns idag ett antal anledningar att känna varierande grader av såkallad "lycka". Nedan listar jag några av dem som faktiskt kan relatera till musik, eftersom detta faktiskt är en musikblogg.

Nästa två skivor? Hur sjukt får det bli, för att inte tala om Omar's helt fanatiska skivsläppshysteri. Börjar likna när Frusciante släppte sex plattor på sex månader, ja det är väl la bara att njuta.

Skitigt & skränigt ska det vara. Neandertalarriff som sätter sig i huvudet direkt, nästan Ramones över det hela. The Stooges - I Wanna Be Your Dog.

Hörde först genom filmen Lock Stock & Two Smoking Barrels, återupptäckte igenom en polare som hade soundtracket:

Med en röst som liknas vid TV on the Radios sångare har Bon Iver nysläppt sitt album "For Emma, Forever Ago". En folk/indie sångare från ett gammalt band som heter DeYarmond Edison. Unik röst, inlindat i varma harmonier och enkelt gitarrspel. Historien bakom:

He isolated himself in a remote cabin in Wisconsin for almost four months, writing and recording the songs on For Emma, Forever Ago, his haunting debut album .... Framing his voice are suitably subdued arrangements built around acoustic guitars and filled out with subtle electric guitars, the occasional light drums, and slide guitar

Hade svårt att i början koppla an till musiken, kanske beroende på min sinnestämning. Nu sitter jag och lallar i falsetto mest hela tiden verkar det som. Se vad ni tycker själva, finns inte många låtar uppe på youtube än, men här får ni:

Musik: Ett av de banden som min mor "lärt" mig gilla med hjälp av att spela det när jag var liten och förhoppningsvis oförstående. Nu när jag hör samma låtar 10 år senare så ger det mig en känsla av att höra en gammal vän tala, invant men med ett nytt perspektiv.

Nu är det dags för jobbet igen. Vädret, bra, check. Nya plattor som släppts och behöver inhandlas, ok check! Iallafall, är väl ingen nyhet att Raconteurs & Gnarls Barkley släppt nytt i dagarna. The Odd Couple (Gnarls) & Consolers of the Lonely (Racon) släpptes på liknande sätt över en natt utan speciellt mycket hype eller marknadsföring. Precis som artisterna ville. Det sägs på diverse recensioner att Racon(teurs) matchar deras tidigare album, medan Gnarls Barkleys The Odd Couple är ett steg ner från "St. Elsewhere" och Crazy.

Själv äger jag bara Raconteurs " Broken Boy Soldiers", och ej "St. Elsewhere", vilket jag lite tycker jag behöver ändra på. St. Elsewhere har ett par riktigt låtar som blir en skön och förbannat fräsch blandning av soul & hiphop, vilket jag kan köpa till fullo.

Annat nytt är att jag letar ny musik att börja lyssna på, letade upp lite Lauryn Hill, Erykah Badu & The Roots, men jag vet inte vad jag ska börja med! Sen är jag inte säker på att jag förstår den mixen av RnB, Rap & Soul som de nyligen nämnda artisterna spelar, vi får la se.

Nedan är är intromusiken till "A Fistfull of Dollars" eller "Per un pugno di dollari" på italienska. Trumpeten är hur bra som helst! Iallafall, ta denna musiken och sätt in det i vilket sammanhang som helst, och direkt blir det hur allvarligt som helst, för mig iallafall. Det är också den intromusiken som Mars Volta öppnar med, dvs som entréintromusikthing. Håll till goda: