"Les Fragments de la Nuit"
Les Fragments de la Nuit is a blossoming band created in 2005 by Michel Villar (piano) and Ombeline Chardes (violin), score composers for film. In order to play their pieces on stage, they decided to set up a quintet made up of three violins, a cello and a piano.
Their music, ranging from tragic to epic and atmospheric was greeted by audiences with unexpected enthusiasm. Some see in it the influence of repetitive music composers such as Philip Glass or Steve Reich, others the melancholic emotion found in the works of Arvö Part or Canadians Godspeed You! Black Emperor.
Encouraged by such fervour, Fragments de la Nuit have played their music to a growing number of passionate spectators, keeping in mind their motto: «Our music is poetry in which words are notes, a memory in which images are dreams».
Hittade detta sent igår kväll, kom knappt ihåg min upptäckt imorse.. Klassisk musik är ännu inte ett jättestort intresse för mig, men ur denna musik är ju det mesta sprunget så varför inte? Stämningsmusik på hög nivå som lyckas hålla en fast i nån sorts melankolisk känsla av samhörighet med musiken. Modern klassisk musik låter ju inte så lite kulturellt heller, dessutom är ju namnet så rödvinsmysigt så det är inte sant. Lyssna på Des Restes Vivaces:
Their music, ranging from tragic to epic and atmospheric was greeted by audiences with unexpected enthusiasm. Some see in it the influence of repetitive music composers such as Philip Glass or Steve Reich, others the melancholic emotion found in the works of Arvö Part or Canadians Godspeed You! Black Emperor.
Encouraged by such fervour, Fragments de la Nuit have played their music to a growing number of passionate spectators, keeping in mind their motto: «Our music is poetry in which words are notes, a memory in which images are dreams».
Hittade detta sent igår kväll, kom knappt ihåg min upptäckt imorse.. Klassisk musik är ännu inte ett jättestort intresse för mig, men ur denna musik är ju det mesta sprunget så varför inte? Stämningsmusik på hög nivå som lyckas hålla en fast i nån sorts melankolisk känsla av samhörighet med musiken. Modern klassisk musik låter ju inte så lite kulturellt heller, dessutom är ju namnet så rödvinsmysigt så det är inte sant. Lyssna på Des Restes Vivaces:
Look Daggers; Before You Say No
Så har jag återigen ny musik, som återigen har en koppling till favoritbandet Mars Volta. Det är deras första keyboardist "Ikey" som gått ihop med underground-rapparen 2mex (Visionaries) och bildat Look Daggers.
Nu är jag inte så mycket för hiphop/rap egentligen, men efter att ha lyssnat lite på deras Myspace så känns det jävligt schysst ändå, mycket skön keyboard och fräsch basgång. Det här är rap som jag skulle kunna lyssna på, synd att man är så jävla dålig på låttexter som är en stor del av rappen. Lyssna lite på en skränig live-version av "Before You Say No":
Eller på den lite mer popvänliga "Call You Later":
Nu är jag inte så mycket för hiphop/rap egentligen, men efter att ha lyssnat lite på deras Myspace så känns det jävligt schysst ändå, mycket skön keyboard och fräsch basgång. Det här är rap som jag skulle kunna lyssna på, synd att man är så jävla dålig på låttexter som är en stor del av rappen. Lyssna lite på en skränig live-version av "Before You Say No":
Eller på den lite mer popvänliga "Call You Later":
Way Out West; Neil Young; Jag är inte där
Ikväll spelar Neil Young på WoW, av flera anledningar är jag inte där. Nu börjar det bli lite tufft med tid att se gubben innan han packar ihop, hoppas på nästa sommar kanske.. Håll till godo med en schysst version på Like a Hurricane sålänge:
XO; Elliott Smith
Skriver mer sällan här, och så får det vara för tillfället, nu skriver jag iallafall. Var i stan och inhandlade ett album av Elliott Smith, sitter just nu i mitt orangeröda rum och lyssnar igenom för tredje gången ungefär. (Vädret utanför är molnigt, vilket passar musiken).
Kanske är det en aning för lättlyssnat för mig (jag vet, det blir snobberi att lyssna på avantgarde tonexplosioner som Mars Volta för länge), så jag vill verkligen försöka, hört mycket bra om detta, speciellt ifrån sputnikmusic.com.
Steven Paul "Elliott" Smith (August 6, 1969 – October 21, 2003)...Smith rose to mainstream prominence when his song "Miss Misery", included in the soundtrack for the film Good Will Hunting, was nominated for an Oscar in the Best Original Song category in 1997.
Smith battled with depression, alcoholism and drug addiction for years, and these topics often appeared in his lyrics. At age 34, he died in Los Angeles, California from two stab wounds to the chest.[2] The autopsy evidence was inconclusive as to whether the wounds were self-inflicted. (från Wikipedia)
Låten för tillfället heter Waltz #2 (XO), lyssna nedan:
