reference

Taget från någon vitsig blogg ang. deras spelning på Zinken nu i lördags. Måste ju skriva lite om upplevelsen där. Var där med nästan hela familjen, tyvärr var jag inte särskilt taggad innan spelningen, sömnbrist är min kroniska sjukdom. Gick därifrån mycket gladare och piggare än vid ingången, och då har det ju lyckats nånstans iallafall!

Thåström öppnade, spelade cirka en timme. Avskalat och rätt ackustiskt, men lyckas ändå få ett bra sound på stora delar av konserten. Bäste herr Thåström spelade också allt ifrån softa låtar från sin nya skiva (Skebokvarnsvägen..) till gamla Imperiet, och faktiskt tillochmed Ebba Grön! Märk Hur Vår Skugga, Du Ska Va President, Jag är en Idiot och Die Mauer spelades till min förtjusning! Dock i rätt omgjorda versioner där det faktiskt tog tid innan det gick att gissa sig till vilken låt det var. Sen hade  Balladen om Blue Briggen Bluebird av Hull passat bra in i stämningen, fast kanske inte en lugn låt till hade hjälpt. Skönt att ha sett Thåström, och att han håller som artist än. Han verkar (nästan) galen med sina händer, ser ut som han gör skuggfigurer som bara han kan se. För övrigt kan man säga att han fört in den eteriska & nästan hemsökande synten i sin musik (igen?), fungerar jäkligt bra flera gånger, men ibland blir det lite tjatigt. Överlag en bra spelning!

Kent gick på vid niotiden kanske, inte ett av mina favoritband, men jag äger faktiskt Vapen & Ammunition som är en bra platta liksom. Lite mycket låtar jag kände igen, samt att jag insåg att Kent faktiskt inte är min typ av musik, håller inte i längden. Men stora pluspoäng till ljus/scen/bildshowen som var helt otrolig, synd bara att den inte fick hjälp av lite mörker som hade förstärkt det hela ännu mer.

(Vill folk ha en betygssättning får man besöka någon tidning, där musikrecensioner handlar mer om antal plus/getingar/tärningsnummer än den faktiska upplevelsen)


Thåström på Zinken med sina händer. Bild: rockfoto.nu (Annika Berglund)